Natten sänkte sig sakta. Värmen steg från golvet och lämnade ett kallt utrymme efter sig. Utanför fönstret gnistrade snön som diamanter, när månen spred sitt sken mot den vita marken. Det tända stearinljuset spred ett värmande ljus mot väggarna. Täcket drogs upp mot hakan. Tänk att natten är väldigt lång den tjugotredje december. Förväntan pirrar i hela kroppen även på en vuxen.

Att till exempel få se hur glada alla blir av att få en present som det ligger en tanke bakom. Inte vad som helst, utan en gåva som hittats för att passa just till dig. En julklapp som inte passar till någon annan. Boken du längtat efter men aldrig hittat eller spegeln som inhandladts på seconhand butiken i staden. Kanske de grönrosa handledsvärmarna som du önskade dig de första kalla kvällarna i oktober. Traditionerna föder också förväntan. Julmaten, sångerna och gemenskapen. Allt dettta får de flesta uppleva i morgon! Kärleken från de nära vännerna, släkten, ett givande och tagande. Detta är mitt liv.

Detta är inte ditt liv!

Bukarest är också isande kallt nu. Du har hittat en öppen dörr till ett fallfärdigt bostadshus. Du halvligger under en trappa i en kall trappuppgång. Dina kläder är trasiga och stulna. Vem älskar dig?

Jag tänker på dig!! I år skall det inte bli någon vanlig jul.

Alla julklappspengar skall skänkas och gå till dig!

Du är älskad av någon som finns i ett annat land!

/ Aninca C

JULÖNSKAN

Jultraditionen bjuder,

så sa´ han, gammelfar,

att änglaröster ljuder

och gammelmor är rar.

I huset råder frid.

Man tänker på sin nästa.

Det är en härlig tid,

då vi får lov att festa.

Han reste sig att skåla

och alla upp mot honom blicka,

förenades i sång och skråla´:

vi vill ha mera dricka.

Lugn, lugn, alla mina kära.

Vi har så att det räcker.

Se där, någonting att lära:

att Guds gåvor långt sig sträcker.

Han håller alltid sina ord,

att det är frid bland vänner

och fred på denna jord.

Och minns: just din törst han

     särskilt känner!