Siv knackar på dörren till chefens rum, hon har inte kunnat sova ordentligt på flera nätter, nu måste det bli sagt.

- Har du tid en stund, jag vill prata med dig?

- Visst, säger han och väntar artigt med att sätta sig, till dess Siv satt sig.

Rummet känns kvavt och hon är pinsamt medveten om ljuden utifrån. Aldrig har hon tyckt om de här nya fåtöljerna. Den skarpa lila färgen gör sig bra mot hans diskreta grå kostym. Han sitter avspänt med benen korsade och väntar på vad hon har att säga. Hon känner sig okvinlig då hon sjunker djupt ner i stolens kvävande famn. Kjolen som är alltför kort och snäv, alltför rutig, halkar upp över knäna.

Med kännarmin granskar han hennes gamla, men ännu välformade ben, vilket får henne att känna sig osäker. Vad är det egentligen hon ville honom?

- Vad ville du, frågar han och knäpper ihop fingrarna, så att det smäller i lederna.

Ljudet är tillräckligt för att hennes uppdämnda ilska helt skall övergå i osäkerhet. Hjärtat dunkar och tårarna vill komma upp i ögonen. Hon kan ju förstå - han knappt 40 år och redan chef - och hon!

- Du svek mig, pressar hon fram. Nyligen sa du inför alla att du aldrig hade sett mitt brev. Men när jag för några veckor sedan skulle skicka det, erbjöd du dig att också skriva under!

- Var det så? Han ser förvånat på henne.

- Tror du att jag ljuger?

- Nej det finns väl ingen anledning att du skulle ljuga. Men jag har ju så mycket omkring mig, så jag hade väl glömt.

- Glömt! Det är inte vad jag tror, säger hon sakta.

- Men jag är inte arg på dig, säger han och stryker henne med sin välvårdade unga hand över hennes åldersfläckiga, rynkiga.

Utan fler ord, reser hon sig. Går in i sitt rum. Slår numret till Försäkringskassan.

- Vilka är villkoren för förtidspension?

blm

Gun håller telefonluren i handen och lyssnar till samtalet-avslutat-ton.

Vad hände?

"Lägg dig inte i, låt mig vara ifred!". Det är en mycket bestämd uppmaning. Ändå tror Gun inte riktigt på budskapet. Just nu kanske, men inte definitivt! Gun som hade trott att hon brydde sig om, alldeles väldigt mycket brydde sig om.

Men Gun känner inte gränslandet Bry sig om/lägga sig i-landet.

Ett annat gränsland som Gun har svårt att orientera sig i är Man skall inte vara nyfiken/lägga sig i -landet.

Det blev missar i omtanke och förståelse, för att hon inte frågat och för att hon inte varit nyfiken. Det har hänt att hon inte funnits på rätt plats vid rätt tillfälle.

Nu lägger Gun snopet på luren, hon hade ju bara velat vara snäll och omtänksam.

Hur skall det bli nu?

blm

                    Ur gula skåpet

       ... en gång för länge sedan

Vill du följa med mig in i midsommarnatten...

det myllrar av människor på festplatsen, unga och gamla. Barn jagar varandra och snor runt det vuxna och tjatar om pengar till godis i kiosken

så stadiga är inte händerna som höjer geväret och skjuter de små röda pilarna, farligt nära de unga funktionärerna, som försöker räkna ihop poängen

från dansbanan hörs "två solröda segel"

bensinaggregatet, som driver ljud- och ljusanläggningen, stånkar på i skogsbrynet

men vänta ... här kommer hon. I kväll är hon riktigt söt. En trång, vit jumper, stickad i spetsmönster, har hon. Och kjolen är rynkad och vid över de långa, skrangliga benen. Söta rosor i gult och rosa på det blanka chintztyget

nu stiger hon in under det dinglande glödlampsljuset framme vid dansbanan. Förväntan har övervunnit osäkerheten!  Då kommer HAN.

Gud, vad han är vacker, viskar det inom henne.

Hoppas att han inte ber mig om en dans - man bad om en dans på den tiden - jag får skämmas ögonen ur mig, så dåligt som jag dansar. Skulle antagligen halka omkull eller klanta mig på något annat sätt, alla skulle skratta åt mig.

Det går en evighet ... hon vet inte vad hon skall säga.

- De andra har gått ner till bryggan, det är dans på andra sidan sjön också.

Hon ser sig om och ser bara honom. Menar han ... skall dom två?

Han lägger armen om henne. Hon känner att hon är lite, bara lite längre än han.

Kan du se dem gå över ängen? Björkarna bugar sig över dikeskanten och eklöven har ännu inte hunnit bli uppätna av ohyra. Blåklocka och klöver samsas med de dimhöljda grässtråna. Gullmåran doftar berusande.

Kan du se hur hon lutar sig mot honom? Han har självsäkert lagt sin arm om hennes smala midja.

Hon hör näktergalen, som en besatt - uppvakta sin tillkommande. Det klingar och brusar i hennes huvud. Han tittar in i hennes ljusblå ögon.

Hör du sommarnattens återhållna andetag?

- Älvorna på ängen dansar, säger hon och rösten spricker.

Sommarnatten hostar till!

(så du klantar dig ... lilla barn)

- Snabba er, vi kan inte vänta hela natten på er, ropar dom och håller fast roddbåten vid den ranka träbryggan.

Från andra sidan sjön hörs svagt dansmusik "Goodnight Irene ..."

Han hoppar i först och räcker henne handen.

(blunda nu ... jag vill inte att du skall se mer!)

Men ... kjolen flyter upp som en ballong, när hennes ena ben är i båten och det andra i sjön.

- Jag går hem och byter, viskar hon, ni behöver inte vänta på mig.

Han tittar INTE efter henne.

Visst är midsommarnatten fortfarande så ljus, att du ser hennes tårar. Och de mörka enbuskarna formar sig till ruggiga figurer. Och visst hörs skogsduvans ödsliga ton. Kjolen smetar på solstickebenen. Rosa och gula rosor har flutit ihop på kristidstyget.

(käraste lilla barn ... så du klantar dig)

blm

Man behöver inte flytta till Finistere, för att få oordning på sina papper - Gun flyttade bara några mil norrut och råkade tappa flyttkartongen med personliga papper och skriverier. Alla papper bara stoppades in i det gula skåpet. Där finns nu papper som Gun inte orkar konfronteras med, och andra som hon nu vill ha tag på. Just nu letar Gun efter "det vita kuvertet".

När Gun går runt gatuhörnet stöter hon på Siv. Siv är välklädd som vanligt, med läppstift, ögonskugga och allt. Gun har slutat använda smink. "Man ser bara rynkigare och äldre ut", så sa Liv Ullman i TV. Det har Gun tagit fasta på, eller är hon bara lat?

- Vad du ser sur ut, säger Siv (finns det en värre öppningsreplik?)

- Ja, det är jag också. Tappade flyttkartongen och mina papper kom i oordning. Nu ligger de där i gula skåpet, huller om buller och bränner. Nu skulle jag vilja ha tag på det vita kuvertet, men hittar det inte.

- Vadå för vita kuvert, frågar Siv.

- Ett sånt där kuvert, där man lagt ner sin önskningar om sin begravning.

- Va, tänker du på det! Det gör inte jag. Jag har ju inte fyllt 75 ännu. Vita arkivet heter det väl.

- Innehållet i mitt vita kuvert, eller arkiv, skrev jag innan jag fyllt 70. Men grejen är att nu har jag ångrat mig - jag vill inte ha begravningen så där som jag skrev och nu hittar jag inte kuvertet. Allt skulle bli fel.

- Men du skall väl inte dö i morgon.

- Vem vet, vem vet.

Gun hastar vidare och Siv står konfunderad kvar.

blm