När jag var barn sa man: Tack så mycket.

Nu när jag blivit vuxen säger man: Tack så hemskt mycket.

Vad har hänt? 

LA

"Det var mitt fel, förlåt, förlåt!" säger hon.

Alla vet att bakom orden finns ingen begäran om förlåtelse. Bara

ett inlärt beteende.

Alla vet att orden betyder - förstå mig, förstå mig . Men ingen

vet vad, som skall förstås.

Så är det i den stora familjen. Kan man kalla det arvssynd? I vart

fall går det i arv.

Synd är det så måtto, att det aldrig ges möjlighet till upprensning.

Det måste finnas en möjlighet att förstå,

för att kunna förlåta.

I botten ligger en oförståelse till varandras handlingsmotiv. Man får

inte sanering av en skuld, som inte förstås.

Det skulle behövas ett uppfriskande gräl, för att rensa luften. Men

arvet säger -  inom vår familj höjer vi inte rösten.

Alla försöker rannsaka sig själva, men hittar inte svar. Inom familjen 

en delad skuld utan illusioner. En omöjlig återbetalningsplan som

utmynnar i krossade drömmar.   

En liten Engla bland oss nu

En gåva har vi fått

Som livets mening lyser du

När allting verkar grått

När du talar till oss allt du vet

och vi lyssnar till din röst

När vår livstro sviktar är du det

Som skänker oss mod och tröst

Ett livets under varje gång

En ängel kommer ner

och rymden fylls av herdars sång

Var gång som ett  barn vi ser

När vi lägger barnet mot vår kind

och vi känner hjärtats slag

Blir vi smekta utav hoppets vind

Det händer oss varje dag

Ett löfte vi nu alla ger

att barnen skall få en famn

För deras framtid vi nu ber

i kraft av det godas namn

Så vår jord den får en änglakör

som till alla skänker tröst

När vi alla glada sånger hör

Från barnen här vid vårt bröst

LA

Den lilla ängeln i glas, så enkel, sådan som det finns i dussintal att köpa i prylbodarna för några kronor - häromdagen tänkte jag städa bort den från bokhyllan. Den stod bara och samlade damm, tyckte jag. Något hejdade mig. Jag frågade mig om den svävade över mig den gången jag halkade och bara sträckte ledbandet? Eller när Joar, 6 år, ramlade på kaklet i simhallen och slog i huvudet lite och bara svimmade av en kort minut. Eller när jag slant av stolen och dunsade i golvet med bara förskräckelsen. Var den mitt beskydd!

Låter det vidskepligt? Änglamarkerna kanske sträcker sig över vida områden och når till andra rymder, som är osynliga för blotta ögat. Den lilla glaskroppen återspeglar ljuset. Den gnistrar som av hemlig energi. Den samlar och sprider ett lugn. Hur kunde jag komma på att slänga bort den? Då hade ängeln behövt göra en lång resa ner i en låda som första mellanstation före sopstationen. Väl där hade den smälts ner i en stor ugn. Energin hade strålat ut i rymden och en vacker dag efter evigheters evigheter hade partiklarna kristalliserats i en ängels skepnad, i en prylbod, i en bokhylla som skulle dammas av. Återuppstånden och välvillig.

ROLF H 

Så här när allt är över som var tungt,

så minns jag hur jag kände - som idag.

Jag längtade min frihet, som en häst

som stått i stallet hela vintern lång

och bara suktat efter vårgrönt gräs.

Hur kunde jag förvärva denna skuld?

Hur gick det till? Den växte varje dag.

Jag skulle aldrig någonsin bli fri.

Mitt liv var minimum av existens.

"Det finns försoning", viskade en vind.

"Kom hit och se, försonaren är här.

Han samlar alla skulder i en säck 

och säcken slänger han i helvete.

Där brinner skulden bort i ingenting.

Han är en skuldsanerare av rang.

Det kostar ingenting att säga ja,

han skriver över allt på sig."

"Och jag går skuldfri vidare?" "Ja visst."

Det blåste vind av framtid över mig.

Nu har jag bara livet kvar som lån.

Christina Lövestam 2010

I Alingsås finns en grupp som samlas för skrivarverkstad ett antal gånger under året. Skrivarverkstan är en del av Svenska kyrkan i Alingsås verksamhet. Gruppen leds av Christina Lövestam och är öppen för alla. I den här bloggen kommer deltagarna i gruppen att dela med sig av sina alster.