Ja tillvaron den kan en grônne på

Lennart Arvidsson

Ja älsker live frô början te slutt
Tänker på môra. Hur ska dan ta sä utt?
Fast dä finns dager då dä regner mer
Backar går ôpp å backar går ner

Ja älsker dan ifrô môra te kväl
Ja älsker krôppen frô huvve te häl
Ja älsker kôla å ja älsker värmen
Ja älsker när dä klier på ärmen

Ja töcker ôm männsker, blommer å djur
vi är alle en del utå Gufars natur
Ja glär mä åt barna å barnbarna mä
Ja njuter i blåsta när ja setter i lä

Ja suger in dôfta i laggårn frô koa
Ja står fakteskt ut när dä lokter frô soa
Å hästen som prutter kan mä lokte gôtt
Ja så kan en njute å stort å av smått

Nä nu får ja slute för live dä kaller
Nu bär dä iväg å jag sjonger å traller
Å möter ja däj ska vi le mot varandre
å klie varandre på röggen

Lennart Arvidsson

Det var den dagen då glädjen gick till vila 
och sorgen tilläts komma fram
Många blev skrämda men du och jag visste 
att livet behöver dem båda

Lennart

Så blyg jag var den gången.
Jag önskade att du hade sagt, Berör mig
Men du var också rädd och vår längtan 
skingrades för vinden.

Lennart Arvidsson

Jag gick omkring i min Armanikostym,
Tyckte jag var fin.
På gräsmattan letade en koltrast efter mask
utan att bry sig.

Lennart Arvidsson

Jag öppnade grinden till din trädgård.
Du gav mig en grindslant som jag lämnade tillbaka.
Jag hade ingen plånbok.
Nu springer barnen barfota på gräsmattan och jag....
har skaffat en plånbok

Lennart Arvidsson

Vi är vi och jag är jag.

Med många vi, som finns omkring,

somnar jag från varje dag.

Runt mitt inre slås en ring.

I drömmen tankar svävar fritt.

Händelser faller ner på plats,

bildar mönster som är bara mitt.

Morgon gryr igen och jag tar sats.

Ut bland andra, som haft sina drömmar,

som har mött ett mörker och ett ljus.

Möten vävs av dolda sömmar.

Är det så att vara i Guds hus?

ROLF H