Varför utsätter han sig för det här,

det som var den största skräcken

en gång för länge sen under alla år i skolans långbänk,

just det att vara tvungen att skriva

fritt ur hjärtat,

att dela något av allt det fördolda.

Jo just därför gör han detta

och därför att han sent i sitt liv

har börjat ana andra dimensioner,

aningar som han vill dela med andra,

ja han känner allt tydligare en hunger efter gemenskap,

en hunger efter att dela livets bröd

med alla dess inneboende blåsor och sega degtrådar,

som döljer sig under den skorpa,

som brändes hård i barndomsugnens agaspis,

den skorpa som mjuknat av tårarnas floder.

Av någon outgrundlig anledning

har han hamnat här där han är, just nu,

och får dela någon sorts bröd,

som ger näring åt själen

- och det är Gott.

Mer än så behöver han faktiskt inte prestera just nu.

Säg Algots - det räcker!

Allt gott alltså.

Christian Persson

Kan man se liv genom deg? Mättande bröd som uppehåller liv, det nyttiga brödet som är nödvändigt på så många håll i världen. Det ursprungliga att dela med varandra. Det lyxiga brödet till njutning för få, förenat med dåligt samvete och stor mage.

Se händer i deg, knådandet som en del av njutning, det skall bli något. Min mormors gamla händer i degtråget, vant vänder degen kastar ner lite mjöl. Hennes händer var skrynkliga och fulla av bruna leverfläckar. Ser nu på min hand, den börjar bli lik mormors. Mammas hand blev aldrig så, hennes händer arbetade effektivt med degen i den stora emaljerade bunken, gul med grön rand upptill. Hon hade krav på sig att se till att det fanns bröd till den stora matfriska familjen. Mest blev det stora flätor, gräddade två och två på plåten. När mamma blev sjuk fick jag ta över veckobaket, fjorton år och en vetedeg på två liter mjölk, det var en utmaning. Mina händer blev starka och effektiva, renderande till beröm i skolköket. Bakförmågan upphörde med åren. Nu är jag en usel bagerska. Vårt barnbarn har i flera år varit mig vida överlägsen. Hon hantera degen med sina vackra, mjuka händer med glädje, skicklighet och fantasi. Jag får assistera med smör, kanel, socker och ägg att pensla med, russin till ögon och apelsinskal till munnar. Vi har kul, även om det blir mycket smulor på golvet. Doften sprider sig och delar med sig av glädje. Morfar sätter på kaffe och blandar apelsinsaft i glaset.

blm

Erik var nyskild. 

Nu skall jag för för första gången baka mitt eget bröd, tänkte han.

Han var ute på sin vanliga morgonpromenad och lät tankarna kring tillvaron flöda.

Idag skall jag knåda min deg, sa han tyst.

Han brukade göra så. Smaka på sina egna tankar genom att lyssna till sin röst.. Det gav honom energi på något konstigt sätt att njuta av sina egna formuleringar.

Idag skall jag knåda min deg. Så bra det lät. Han kunde ha sagt, idag skall jag baka men det hade inte varit samma sak. Nej idag skall jag knåda min deg. Det var bättre.

Han blev mer och mer förtjust över formuleringen. Han riktigt hoppades att han skulle möta någon som skulle fråga honom: "Vad skall du göra idag, Erik?" Då skulle han svara. Idag....då skall jag knåda min deg. Då skulle den han mötte förstå att Erik det var inte vem som helst. Han skulle inse att Erik gick sin egen väg genom livet. Han använde sig inte av slitna ytliga fraser. Erik blev mer och mer upprymd. Måtte han möta någon.

När han kom fram till Nilssons lada såg han Nilsson själv stå där vid grinden till boningshuset. Nu skulle det ske. Nu skulle han sända ut sin välformulerade sanning ut i världen. Genom Nilsson skulle bilden av honom, Erik för evigt förändras i trakten. Dom  hälsade och talade om ditt och datt men Nilsson frågade inte vad Erik skulle göra den här da´n. Han försökte tänka ut hur han skulle få Nilsson att fråga men kom inte på något. Jag måste säga det, tänkte han. Jag får aldrig mer den här chansen att säga den här meningen på rätt sätt. I morgon skulle inte bli detsamma. Det skulle vara som att äta gammalt bröd. Idag är den nygräddad, formuleringen.

Idag skall jag knåda mitt bröd, sa han.

Nilsson tittade förvånat på honom.

Idag skall jag knåda mitt bröd, upprepade han.

Nilsson skruvade besvärat på sig och sa: "Hadu"

Erik gick vidare.Det hade inte blivit som han hade tänkt. Hade han gjort bort sig nu? Vad skulle Nilsson säga om honom som sen skulle spridas i trakten? Lusten att baka var plötsligt försvunnen.

Erik gick in i sitt hus och satte sig framför TV:n. Dom visade en repris av Hem till gården.

Lennart

Enligt gammal folklig sed:

en ugn, en deg och ved.

Bak vid eldens härd

att ge till husets nya värd.

En gåva av bröd och salt,

håller länge överallt.

Bra mot hunger och nöd,

tryggt med dessa sura bröd.

Knådat med egna händer

format ett i sänder,

stenmalt vete med krav,

särskilt salt från hav.

Tycker du detta recept

låter alltför knäppt?

Det finns ju bröd att handla

- men ingen symbol att omvandla.

                      ROLF HEDBERG