Ur gula skåpet

       ... en gång för länge sedan

Vill du följa med mig in i midsommarnatten...

det myllrar av människor på festplatsen, unga och gamla. Barn jagar varandra och snor runt det vuxna och tjatar om pengar till godis i kiosken

så stadiga är inte händerna som höjer geväret och skjuter de små röda pilarna, farligt nära de unga funktionärerna, som försöker räkna ihop poängen

från dansbanan hörs "två solröda segel"

bensinaggregatet, som driver ljud- och ljusanläggningen, stånkar på i skogsbrynet

men vänta ... här kommer hon. I kväll är hon riktigt söt. En trång, vit jumper, stickad i spetsmönster, har hon. Och kjolen är rynkad och vid över de långa, skrangliga benen. Söta rosor i gult och rosa på det blanka chintztyget

nu stiger hon in under det dinglande glödlampsljuset framme vid dansbanan. Förväntan har övervunnit osäkerheten!  Då kommer HAN.

Gud, vad han är vacker, viskar det inom henne.

Hoppas att han inte ber mig om en dans - man bad om en dans på den tiden - jag får skämmas ögonen ur mig, så dåligt som jag dansar. Skulle antagligen halka omkull eller klanta mig på något annat sätt, alla skulle skratta åt mig.

Det går en evighet ... hon vet inte vad hon skall säga.

- De andra har gått ner till bryggan, det är dans på andra sidan sjön också.

Hon ser sig om och ser bara honom. Menar han ... skall dom två?

Han lägger armen om henne. Hon känner att hon är lite, bara lite längre än han.

Kan du se dem gå över ängen? Björkarna bugar sig över dikeskanten och eklöven har ännu inte hunnit bli uppätna av ohyra. Blåklocka och klöver samsas med de dimhöljda grässtråna. Gullmåran doftar berusande.

Kan du se hur hon lutar sig mot honom? Han har självsäkert lagt sin arm om hennes smala midja.

Hon hör näktergalen, som en besatt - uppvakta sin tillkommande. Det klingar och brusar i hennes huvud. Han tittar in i hennes ljusblå ögon.

Hör du sommarnattens återhållna andetag?

- Älvorna på ängen dansar, säger hon och rösten spricker.

Sommarnatten hostar till!

(så du klantar dig ... lilla barn)

- Snabba er, vi kan inte vänta hela natten på er, ropar dom och håller fast roddbåten vid den ranka träbryggan.

Från andra sidan sjön hörs svagt dansmusik "Goodnight Irene ..."

Han hoppar i först och räcker henne handen.

(blunda nu ... jag vill inte att du skall se mer!)

Men ... kjolen flyter upp som en ballong, när hennes ena ben är i båten och det andra i sjön.

- Jag går hem och byter, viskar hon, ni behöver inte vänta på mig.

Han tittar INTE efter henne.

Visst är midsommarnatten fortfarande så ljus, att du ser hennes tårar. Och de mörka enbuskarna formar sig till ruggiga figurer. Och visst hörs skogsduvans ödsliga ton. Kjolen smetar på solstickebenen. Rosa och gula rosor har flutit ihop på kristidstyget.

(käraste lilla barn ... så du klantar dig)

blm

Man behöver inte flytta till Finistere, för att få oordning på sina papper - Gun flyttade bara några mil norrut och råkade tappa flyttkartongen med personliga papper och skriverier. Alla papper bara stoppades in i det gula skåpet. Där finns nu papper som Gun inte orkar konfronteras med, och andra som hon nu vill ha tag på. Just nu letar Gun efter "det vita kuvertet".

När Gun går runt gatuhörnet stöter hon på Siv. Siv är välklädd som vanligt, med läppstift, ögonskugga och allt. Gun har slutat använda smink. "Man ser bara rynkigare och äldre ut", så sa Liv Ullman i TV. Det har Gun tagit fasta på, eller är hon bara lat?

- Vad du ser sur ut, säger Siv (finns det en värre öppningsreplik?)

- Ja, det är jag också. Tappade flyttkartongen och mina papper kom i oordning. Nu ligger de där i gula skåpet, huller om buller och bränner. Nu skulle jag vilja ha tag på det vita kuvertet, men hittar det inte.

- Vadå för vita kuvert, frågar Siv.

- Ett sånt där kuvert, där man lagt ner sin önskningar om sin begravning.

- Va, tänker du på det! Det gör inte jag. Jag har ju inte fyllt 75 ännu. Vita arkivet heter det väl.

- Innehållet i mitt vita kuvert, eller arkiv, skrev jag innan jag fyllt 70. Men grejen är att nu har jag ångrat mig - jag vill inte ha begravningen så där som jag skrev och nu hittar jag inte kuvertet. Allt skulle bli fel.

- Men du skall väl inte dö i morgon.

- Vem vet, vem vet.

Gun hastar vidare och Siv står konfunderad kvar.

blm