RÄDDAD

”I was lost, but now I´m found”. Amazing grace. Nåd och räddning på samma gång. Räddad från vad? Från ett fritt fall, från helvetet eller från synd? Jag tror att en slags räddning också är att få behålla respekten för sig själv. En annan att bokstavligen räddas till livet.

     Godhet är i begynnelsen. Det lilla barnet, som mitt 4-åriga barnbarn, som jag firade idag, lekte med hela släkten vid middagsbordet. Farfar, du har inte vunnit, nu är det din tur, i vilken hand har jag batman. Rätt farfar, nu har du vunnit. Alla skall få vinna innan han är nöjd. Han söker kontakt och vill alla väl, ett sant mänskligt beteende. Att räddas till gemenskapen, till den ljusa och goda sidan av livet är nog vad sången vill förmedla.

     Till en annan slags räddning. Jag är så rörd när någon räddas som när den lille pojken flögs med helikopter från Tjörn till Trollhättan och kom under vård inom 20 minuter. Då kände jag glädje och lättnad. Ambulansen kom en annan gång med blåljus till vår strand. En kvinna hade brutit foten. Fullt med folk omkring henne och hon har smärtor. Den kvinnliga sköterskan sätter sig lugnt ner bredvid henne, har med sig en röd räddningsväska och frågar i samtalston hur det känns. Ger henne en spruta och drar foten rätt. Allt är stilla och alla andas ut. Räddad.

     Jag ryser åt alla dessa insatser, inte så mycket åt de där heroiska bragderna med ytbärgare som hissas ner i vajrar till nödställda båtar, som man kan se på TV. Starkast är nog ändå, när barn vågar livet för att rädda en kamrat. Det finns en naturlig instinkt, det är jag säker på, att våga något för en medmänniska som t.ex är på väg att drunkna. Barn har det någonstans i sig. Alla har det. En tioåring gav sig ut på hal is för att dra upp sin bror och hamnade själv i vaken, men lyckades hålla broderns och sitt eget huvud över vattenytan tills hjälp anlände.

     Vi ser oss själva i den andre under de ”bästa” förutsättningarna, när inget annat skymmer, och reagerar som om vi själva är i fara. Det skrivs mycket numera om de s.k spegelneuronerna, som har med inlevelse att göra.       

     Sången igen: ”jag var förlorad, men nu är jag räddad”, att ha varit i avgrunden och inte ha sett någon återvändo. Så stark är instinkten att rädda och återvinna någon till gemenskapen, att den når över den gräns, där allt hopp tycktes vara förlorat. Den utsträckta handen hittar rätt i mörkret, när räddningstimman slår.

ROLF HEDBERG

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ur tillvarons grund växer jag vaknar till liv och förstår alltmer av min omgivning Mitt synfält vidgas utåt Jag lämnar mitt hem och min familj skapar ett eget liv och närmar mig alltmer horisonten Så krymper synfältet utåt och vidgas inåt...

Ja tillvaron den kan en grônne på när en vakner iblann mett i nattaVa ä dä som gör att en tänker såDä kan vare svårt dä å fatta   Hur kommer dä sä att e katta kan jameIställe för å kraxe sôm kråkerHur kommer dä sä att häster ä tameÅ hjälper mej p...

Dagsljuset har inget nyhetsvärde för den  som tar det för givet. Ännu ett uppvaknande innan natten.   Lennart Arvidsson ...

Ja älsker live frô början te sluttTänker på môra. Hur ska dan ta sä utt?Fast dä finns dager då dä regner merBackar går ôpp å backar går nerJa älsker dan ifrô môra te kvälJa älsker krôppen frô huvve te hälJa älsker kôla å ja älsker värmenJa älsker när...

Han sökte efter sin längtansom gått bort sig i rädslans labyrintTrevande, famlande, hopkrupen hittades han av 2 ögonsom gav tillbaka hans hårlock.Försiktigt vandrade han vidare med ett svagt hopp i sitt hjärta   Lennart ...