I gryningen finns behov av närhet, bekräftelse, helhet och vikt. Under dagen ryms liv, tankar, glädje, humor, smärta och möjligheter. Mot skymningen väntar ansvar, begränsningar, tyngd, värdighet o ovärdighet innan en slags själens semester tar vid. /Maria.  

Det pirrar i hela min kropp. Med hela ditt väsen berör du mig och jag vet, att en del av mig saknar dig all vaken tid... Din doft av livets allt får mig att minnas. Alla sinnen hungrar av mättnad. /Maria.

Den trasiga tygdockan låg slängd i en snödriva. Ambulanshelikoptern cirklade över olycksplatsen för att hitta ett ställe att landa på. Alla tårar blandades med den beska smaken av chock, förtvivlan, blod och död. Bilen jag själv satt i, bar knappt den sorg jag kände. /Maria.  

Försoning. Jag smakar på ordet. Försoning för mig idag, står för ett slags accepterande över att jag fått och hela tiden får, så många nya insikter, erfarenheter och så många fler färger på min palett. Den svåra trafikolyckan som drabbade mig för ett antal år sedan då Döden ruskade om mig, visade på att han hela tiden finns nära. Inte så att jag går omkring och är rädd och skrämd men jag inser hur skört livet är...

Efter ett antal år som bara gjorde ont började ett helt nytt liv på många sätt och sett i backspegeln, ett mer innehållsrikt och nyanserat liv.

Försoning kan också bestå i att jag måste acceptera att min kropp inte längre lyder mig som innan, och att den smärtar mig dygnets alla timmar. 

Också insikten att mitt dåvarande yrke och min dåvarande sociala sfär är ett minne blott kommer över mig ibland. Jag har fått bli vän med tanken att ur avveckling, kommer utveckling men också en slags förväntan. Förväntan och tillförsikt att något nytt väntar mig så småningom...

Det är en slags försoning i det också. /Maria.      

Vår plats i universum ändras ständigt - beroende av perspektiv. Vi är - eller bör vara - här och nu, men sett från ovan är vi hela tiden på väg. Vi rör oss ständigt likt små myror runt, runt över hela vår fantastiska värld, på vårt enormt stora runda klot. Men ser man det ännu längre ifrån och ut - så blir tanken svindlande. Tänk ändå att vi alla människor och djur får plats på detta, i förhållande till allt runt omkring, lilla, lilla klot.. Så någonstans inom mig vet jag ändå att jag är precis där jag ska vara. Här och nu. /MH.