Den lilla ängeln i glas, så enkel, sådan som det finns i dussintal att köpa i prylbodarna för några kronor - häromdagen tänkte jag städa bort den från bokhyllan. Den stod bara och samlade damm, tyckte jag. Något hejdade mig. Jag frågade mig om den svävade över mig den gången jag halkade och bara sträckte ledbandet? Eller när Joar, 6 år, ramlade på kaklet i simhallen och slog i huvudet lite och bara svimmade av en kort minut. Eller när jag slant av stolen och dunsade i golvet med bara förskräckelsen. Var den mitt beskydd!

Låter det vidskepligt? Änglamarkerna kanske sträcker sig över vida områden och når till andra rymder, som är osynliga för blotta ögat. Den lilla glaskroppen återspeglar ljuset. Den gnistrar som av hemlig energi. Den samlar och sprider ett lugn. Hur kunde jag komma på att slänga bort den? Då hade ängeln behövt göra en lång resa ner i en låda som första mellanstation före sopstationen. Väl där hade den smälts ner i en stor ugn. Energin hade strålat ut i rymden och en vacker dag efter evigheters evigheter hade partiklarna kristalliserats i en ängels skepnad, i en prylbod, i en bokhylla som skulle dammas av. Återuppstånden och välvillig.

ROLF H