Så här när allt är över som var tungt,

så minns jag hur jag kände - som idag.

Jag längtade min frihet, som en häst

som stått i stallet hela vintern lång

och bara suktat efter vårgrönt gräs.

Hur kunde jag förvärva denna skuld?

Hur gick det till? Den växte varje dag.

Jag skulle aldrig någonsin bli fri.

Mitt liv var minimum av existens.

"Det finns försoning", viskade en vind.

"Kom hit och se, försonaren är här.

Han samlar alla skulder i en säck 

och säcken slänger han i helvete.

Där brinner skulden bort i ingenting.

Han är en skuldsanerare av rang.

Det kostar ingenting att säga ja,

han skriver över allt på sig."

"Och jag går skuldfri vidare?" "Ja visst."

Det blåste vind av framtid över mig.

Nu har jag bara livet kvar som lån.

Christina Lövestam 2010