Så här när allt är över som var tungt,

så minns jag hur jag kände - som idag.

Jag längtade min frihet, som en häst

som stått i stallet hela vintern lång

och bara suktat efter vårgrönt gräs.

Hur kunde jag förvärva denna skuld?

Hur gick det till? Den växte varje dag.

Jag skulle aldrig någonsin bli fri.

Mitt liv var minimum av existens.

"Det finns försoning", viskade en vind.

"Kom hit och se, försonaren är här.

Han samlar alla skulder i en säck 

och säcken slänger han i helvete.

Där brinner skulden bort i ingenting.

Han är en skuldsanerare av rang.

Det kostar ingenting att säga ja,

han skriver över allt på sig."

"Och jag går skuldfri vidare?" "Ja visst."

Det blåste vind av framtid över mig.

Nu har jag bara livet kvar som lån.

Christina Lövestam 2010

 

Len

21 mars 2010 17:59

Jag tycker mycket om den här dikten. Speciellt slutet som jag bär med mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ur tillvarons grund växer jag vaknar till liv och förstår alltmer av min omgivning Mitt synfält vidgas utåt Jag lämnar mitt hem och min familj skapar ett eget liv och närmar mig alltmer horisonten Så krymper synfältet utåt och vidgas inåt...

Ja tillvaron den kan en grônne på när en vakner iblann mett i nattaVa ä dä som gör att en tänker såDä kan vare svårt dä å fatta   Hur kommer dä sä att e katta kan jameIställe för å kraxe sôm kråkerHur kommer dä sä att häster ä tameÅ hjälper mej p...

Dagsljuset har inget nyhetsvärde för den  som tar det för givet. Ännu ett uppvaknande innan natten.   Lennart Arvidsson ...

Ja älsker live frô början te sluttTänker på môra. Hur ska dan ta sä utt?Fast dä finns dager då dä regner merBackar går ôpp å backar går nerJa älsker dan ifrô môra te kvälJa älsker krôppen frô huvve te hälJa älsker kôla å ja älsker värmenJa älsker när...

Han sökte efter sin längtansom gått bort sig i rädslans labyrintTrevande, famlande, hopkrupen hittades han av 2 ögonsom gav tillbaka hans hårlock.Försiktigt vandrade han vidare med ett svagt hopp i sitt hjärta   Lennart ...