Jag tog för givet att du alltid skulle vara där,

att jag alltid skulle känna dina andetag,

att jag skulle få dela din glädje och sorg,

att jag skulle få lyssna på dina fotsteg,

inte räknade jag med att du skulle ta mitt hjärta

och lämna kvar denna enorma smärtan inom mig.

Aldrig trodde jag att denna dag skulle komma

Jag saknar en jacka i hallen...

Jag blir så lycklig

när jag svarar i telefon

och hör din röst,

inte trodde jag att jag skulle bli

så lycklig som med dig.

Men du låter mig inte vara lycklig,

genom din röst säger du attdu

träffat en annan, en bättre tjej.

Du kastar in mig i avgrundens djup,

aldrig att jag varit så olycklig som nu,

allt är bara svart, svart, svart

inte en enda färgklick.

Jag saknar en jacka i hallen...

/ Kara Murray

 

Lennart

23 oktober 2010 21:23

En mycket fin dikt där man verkligen kan känna smärtan. De flesta av oss nån gång fått smaka på det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ur tillvarons grund växer jag vaknar till liv och förstår alltmer av min omgivning Mitt synfält vidgas utåt Jag lämnar mitt hem och min familj skapar ett eget liv och närmar mig alltmer horisonten Så krymper synfältet utåt och vidgas inåt...

Ja tillvaron den kan en grônne på när en vakner iblann mett i nattaVa ä dä som gör att en tänker såDä kan vare svårt dä å fatta   Hur kommer dä sä att e katta kan jameIställe för å kraxe sôm kråkerHur kommer dä sä att häster ä tameÅ hjälper mej p...

Dagsljuset har inget nyhetsvärde för den  som tar det för givet. Ännu ett uppvaknande innan natten.   Lennart Arvidsson ...

Ja älsker live frô början te sluttTänker på môra. Hur ska dan ta sä utt?Fast dä finns dager då dä regner merBackar går ôpp å backar går nerJa älsker dan ifrô môra te kvälJa älsker krôppen frô huvve te hälJa älsker kôla å ja älsker värmenJa älsker när...

Han sökte efter sin längtansom gått bort sig i rädslans labyrintTrevande, famlande, hopkrupen hittades han av 2 ögonsom gav tillbaka hans hårlock.Försiktigt vandrade han vidare med ett svagt hopp i sitt hjärta   Lennart ...