Efter sommar kommer höst.

Frukten mognar

Äpplen lagras varsamt i svala rum

Sötman och saftspänningen tilltar.

Det feta höljetomsluter efterhand frukten

och  bildar en skyddande yta.

Mognad tar sin tid.

Med förväntaan ser jag fram emot att känna smaken av det vita fruktköttet,

en smakupplevelse som jag önskar dela.

Ett åldrat äpple

övermoget, intorkar, brunt och rynkigt.

Lite rynkkräm?

Va nöttar dé?

Fruktköttets smak är detsamma.

I dåtiden fanns forntid. En gång ska vår tid kallas forntid.

Miljön på vår jord sk ge föda, ren luft och levande hav. Alla människors värde ska aktas utan att värderas i pengar. Skratten ska eka genom gatorna och folk ska öppna sina fönster, nyfiket undra vad som pågår och börja skratta med. Varsamt ska de gamla som uppnåt mognad och vishet vårdas och aktas och död. Allt ska ha sin tid. Tidevarv ska ta emot stafettpinnen från tidevarv med födelse och död, rynkor och rynkkräm, oro och hopp, misstro och tillit. Det är en utmaning till ms Misströstan att tro på, att vår tid en dag ska bli framtidens forntid. Men varför inte och likaväl. Arbetet återstår och tron bär. Så som det var av begynnelsen, nu är och ska vara från evighet till evighet.

Chips och datorer

Vår tid framtidens forntid

Tidevarv föds nytt

Christina Lövestam

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Orden i den gamla psalmen har alltid berört mig. Det finns ett stråk av allvar i orden. Ett stänk av sorg över att allt har ett slut men också en tröst en tröst i att vi ingår i det eviga.

Barnbarnen kom och återigen bekräftades dessa ord. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. 

Livet föds ur sorg och smärta. Som en bro sträcker sig smärtan av en förlorad illusion mot en ny insikt. Om vi förmår att se den.

På min väg mot framtiden försonades jag med det smärtsamma som tillhör livet och fick befrielse genom barnbarnen.

Jag tillhör det eviga livet.

LA

Barnbarnet frågar: "Mormor,vad är "utveckling?"

Hon snubblade lite på bokstäverna. Litet förvånad blev jag nästan svarslös.

- Utveckling, sa jag långsamt. Var har du hör det ordet?

Hon var ju bara 6 år.

-På TV!, svarade hon.

-Jaha, svarade jag för att vinna tid..."utveckling", jo jag försöker att göra saker och ting bättre...

Hon tittade (stint) på mig.

-Precis som när jag ska knyta skorna då...? sa hon.

-Ungefär, sa jag.

RJ