Kan man se liv genom deg? Mättande bröd som uppehåller liv, det nyttiga brödet som är nödvändigt på så många håll i världen. Det ursprungliga att dela med varandra. Det lyxiga brödet till njutning för få, förenat med dåligt samvete och stor mage.

Se händer i deg, knådandet som en del av njutning, det skall bli något. Min mormors gamla händer i degtråget, vant vänder degen kastar ner lite mjöl. Hennes händer var skrynkliga och fulla av bruna leverfläckar. Ser nu på min hand, den börjar bli lik mormors. Mammas hand blev aldrig så, hennes händer arbetade effektivt med degen i den stora emaljerade bunken, gul med grön rand upptill. Hon hade krav på sig att se till att det fanns bröd till den stora matfriska familjen. Mest blev det stora flätor, gräddade två och två på plåten. När mamma blev sjuk fick jag ta över veckobaket, fjorton år och en vetedeg på två liter mjölk, det var en utmaning. Mina händer blev starka och effektiva, renderande till beröm i skolköket. Bakförmågan upphörde med åren. Nu är jag en usel bagerska. Vårt barnbarn har i flera år varit mig vida överlägsen. Hon hantera degen med sina vackra, mjuka händer med glädje, skicklighet och fantasi. Jag får assistera med smör, kanel, socker och ägg att pensla med, russin till ögon och apelsinskal till munnar. Vi har kul, även om det blir mycket smulor på golvet. Doften sprider sig och delar med sig av glädje. Morfar sätter på kaffe och blandar apelsinsaft i glaset.

blm