Varför utsätter han sig för det här,

det som var den största skräcken

en gång för länge sen under alla år i skolans långbänk,

just det att vara tvungen att skriva

fritt ur hjärtat,

att dela något av allt det fördolda.

Jo just därför gör han detta

och därför att han sent i sitt liv

har börjat ana andra dimensioner,

aningar som han vill dela med andra,

ja han känner allt tydligare en hunger efter gemenskap,

en hunger efter att dela livets bröd

med alla dess inneboende blåsor och sega degtrådar,

som döljer sig under den skorpa,

som brändes hård i barndomsugnens agaspis,

den skorpa som mjuknat av tårarnas floder.

Av någon outgrundlig anledning

har han hamnat här där han är, just nu,

och får dela någon sorts bröd,

som ger näring åt själen

- och det är Gott.

Mer än så behöver han faktiskt inte prestera just nu.

Säg Algots - det räcker!

Allt gott alltså.

Christian Persson