Erik var nyskild. 

Nu skall jag för för första gången baka mitt eget bröd, tänkte han.

Han var ute på sin vanliga morgonpromenad och lät tankarna kring tillvaron flöda.

Idag skall jag knåda min deg, sa han tyst.

Han brukade göra så. Smaka på sina egna tankar genom att lyssna till sin röst.. Det gav honom energi på något konstigt sätt att njuta av sina egna formuleringar.

Idag skall jag knåda min deg. Så bra det lät. Han kunde ha sagt, idag skall jag baka men det hade inte varit samma sak. Nej idag skall jag knåda min deg. Det var bättre.

Han blev mer och mer förtjust över formuleringen. Han riktigt hoppades att han skulle möta någon som skulle fråga honom: "Vad skall du göra idag, Erik?" Då skulle han svara. Idag....då skall jag knåda min deg. Då skulle den han mötte förstå att Erik det var inte vem som helst. Han skulle inse att Erik gick sin egen väg genom livet. Han använde sig inte av slitna ytliga fraser. Erik blev mer och mer upprymd. Måtte han möta någon.

När han kom fram till Nilssons lada såg han Nilsson själv stå där vid grinden till boningshuset. Nu skulle det ske. Nu skulle han sända ut sin välformulerade sanning ut i världen. Genom Nilsson skulle bilden av honom, Erik för evigt förändras i trakten. Dom  hälsade och talade om ditt och datt men Nilsson frågade inte vad Erik skulle göra den här da´n. Han försökte tänka ut hur han skulle få Nilsson att fråga men kom inte på något. Jag måste säga det, tänkte han. Jag får aldrig mer den här chansen att säga den här meningen på rätt sätt. I morgon skulle inte bli detsamma. Det skulle vara som att äta gammalt bröd. Idag är den nygräddad, formuleringen.

Idag skall jag knåda mitt bröd, sa han.

Nilsson tittade förvånat på honom.

Idag skall jag knåda mitt bröd, upprepade han.

Nilsson skruvade besvärat på sig och sa: "Hadu"

Erik gick vidare.Det hade inte blivit som han hade tänkt. Hade han gjort bort sig nu? Vad skulle Nilsson säga om honom som sen skulle spridas i trakten? Lusten att baka var plötsligt försvunnen.

Erik gick in i sitt hus och satte sig framför TV:n. Dom visade en repris av Hem till gården.

Lennart

Enligt gammal folklig sed:

en ugn, en deg och ved.

Bak vid eldens härd

att ge till husets nya värd.

En gåva av bröd och salt,

håller länge överallt.

Bra mot hunger och nöd,

tryggt med dessa sura bröd.

Knådat med egna händer

format ett i sänder,

stenmalt vete med krav,

särskilt salt från hav.

Tycker du detta recept

låter alltför knäppt?

Det finns ju bröd att handla

- men ingen symbol att omvandla.

                      ROLF HEDBERG