Erik var nyskild. 

Nu skall jag för för första gången baka mitt eget bröd, tänkte han.

Han var ute på sin vanliga morgonpromenad och lät tankarna kring tillvaron flöda.

Idag skall jag knåda min deg, sa han tyst.

Han brukade göra så. Smaka på sina egna tankar genom att lyssna till sin röst.. Det gav honom energi på något konstigt sätt att njuta av sina egna formuleringar.

Idag skall jag knåda min deg. Så bra det lät. Han kunde ha sagt, idag skall jag baka men det hade inte varit samma sak. Nej idag skall jag knåda min deg. Det var bättre.

Han blev mer och mer förtjust över formuleringen. Han riktigt hoppades att han skulle möta någon som skulle fråga honom: "Vad skall du göra idag, Erik?" Då skulle han svara. Idag....då skall jag knåda min deg. Då skulle den han mötte förstå att Erik det var inte vem som helst. Han skulle inse att Erik gick sin egen väg genom livet. Han använde sig inte av slitna ytliga fraser. Erik blev mer och mer upprymd. Måtte han möta någon.

När han kom fram till Nilssons lada såg han Nilsson själv stå där vid grinden till boningshuset. Nu skulle det ske. Nu skulle han sända ut sin välformulerade sanning ut i världen. Genom Nilsson skulle bilden av honom, Erik för evigt förändras i trakten. Dom  hälsade och talade om ditt och datt men Nilsson frågade inte vad Erik skulle göra den här da´n. Han försökte tänka ut hur han skulle få Nilsson att fråga men kom inte på något. Jag måste säga det, tänkte han. Jag får aldrig mer den här chansen att säga den här meningen på rätt sätt. I morgon skulle inte bli detsamma. Det skulle vara som att äta gammalt bröd. Idag är den nygräddad, formuleringen.

Idag skall jag knåda mitt bröd, sa han.

Nilsson tittade förvånat på honom.

Idag skall jag knåda mitt bröd, upprepade han.

Nilsson skruvade besvärat på sig och sa: "Hadu"

Erik gick vidare.Det hade inte blivit som han hade tänkt. Hade han gjort bort sig nu? Vad skulle Nilsson säga om honom som sen skulle spridas i trakten? Lusten att baka var plötsligt försvunnen.

Erik gick in i sitt hus och satte sig framför TV:n. Dom visade en repris av Hem till gården.

Lennart

 

Gunnel Lagnevall

28 mars 2012 00:07

Men så otrolig fin berättelse. Hopp, förväntan och så misslyckandet. Blev rörd av slutet...Gillar ditt sätt att skriva.

 

Lennart Arvidsson

28 april 2012 07:00

Tack Gunnel. Ja det var faktiskt en glädje att skriva den lilla berättelsen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ur tillvarons grund växer jag vaknar till liv och förstår alltmer av min omgivning Mitt synfält vidgas utåt Jag lämnar mitt hem och min familj skapar ett eget liv och närmar mig alltmer horisonten Så krymper synfältet utåt och vidgas inåt...

Ja tillvaron den kan en grônne på när en vakner iblann mett i nattaVa ä dä som gör att en tänker såDä kan vare svårt dä å fatta   Hur kommer dä sä att e katta kan jameIställe för å kraxe sôm kråkerHur kommer dä sä att häster ä tameÅ hjälper mej p...

Dagsljuset har inget nyhetsvärde för den  som tar det för givet. Ännu ett uppvaknande innan natten.   Lennart Arvidsson ...

Ja älsker live frô början te sluttTänker på môra. Hur ska dan ta sä utt?Fast dä finns dager då dä regner merBackar går ôpp å backar går nerJa älsker dan ifrô môra te kvälJa älsker krôppen frô huvve te hälJa älsker kôla å ja älsker värmenJa älsker när...

Han sökte efter sin längtansom gått bort sig i rädslans labyrintTrevande, famlande, hopkrupen hittades han av 2 ögonsom gav tillbaka hans hårlock.Försiktigt vandrade han vidare med ett svagt hopp i sitt hjärta   Lennart ...