Varför utsätter han sig för det här,

det som var den största skräcken

en gång för länge sen under alla år i skolans långbänk,

just det att vara tvungen att skriva

fritt ur hjärtat,

att dela något av allt det fördolda.

Jo just därför gör han detta

och därför att han sent i sitt liv

har börjat ana andra dimensioner,

aningar som han vill dela med andra,

ja han känner allt tydligare en hunger efter gemenskap,

en hunger efter att dela livets bröd

med alla dess inneboende blåsor och sega degtrådar,

som döljer sig under den skorpa,

som brändes hård i barndomsugnens agaspis,

den skorpa som mjuknat av tårarnas floder.

Av någon outgrundlig anledning

har han hamnat här där han är, just nu,

och får dela någon sorts bröd,

som ger näring åt själen

- och det är Gott.

Mer än så behöver han faktiskt inte prestera just nu.

Säg Algots - det räcker!

Allt gott alltså.

Christian Persson

 

Len

25 mars 2011 10:36

Underbart Christian
Inte minst textraden "som brändes hård i barndomsugnens agaspis" som fastnar med sina många bottnar.

 

son

12 juli 2012 11:21

Väldigt bra, mersmak!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ur tillvarons grund växer jag vaknar till liv och förstår alltmer av min omgivning Mitt synfält vidgas utåt Jag lämnar mitt hem och min familj skapar ett eget liv och närmar mig alltmer horisonten Så krymper synfältet utåt och vidgas inåt...

Ja tillvaron den kan en grônne på när en vakner iblann mett i nattaVa ä dä som gör att en tänker såDä kan vare svårt dä å fatta   Hur kommer dä sä att e katta kan jameIställe för å kraxe sôm kråkerHur kommer dä sä att häster ä tameÅ hjälper mej p...

Dagsljuset har inget nyhetsvärde för den  som tar det för givet. Ännu ett uppvaknande innan natten.   Lennart Arvidsson ...

Ja älsker live frô början te sluttTänker på môra. Hur ska dan ta sä utt?Fast dä finns dager då dä regner merBackar går ôpp å backar går nerJa älsker dan ifrô môra te kvälJa älsker krôppen frô huvve te hälJa älsker kôla å ja älsker värmenJa älsker när...

Han sökte efter sin längtansom gått bort sig i rädslans labyrintTrevande, famlande, hopkrupen hittades han av 2 ögonsom gav tillbaka hans hårlock.Försiktigt vandrade han vidare med ett svagt hopp i sitt hjärta   Lennart ...