Tystnaden

I tystnaden, om man lyssnar koncentrerat och utan förväntan, kan du höra att Han viskar. Han viskar hela tiden. Ju mer Du lyssnar ju högre hörs Hans viskning.

Den växer och växer i styrka tills Du inte hör allt som bullrar runtomkring.

Efter ett tag dånar Hans röst som ett vattenfall.

Du kan stanna där så länge du vill.

Det är upp till dig....

Natten sänkte sig sakta. Värmen steg från golvet och lämnade ett kallt utrymme efter sig. Utanför fönstret gnistrade snön som diamanter, när månen spred sitt sken mot den vita marken. Det tända stearinljuset spred ett värmande ljus mot väggarna. Täcket drogs upp mot hakan. Tänk att natten är väldigt lång den tjugotredje december. Förväntan pirrar i hela kroppen även på en vuxen.

Att till exempel få se hur glada alla blir av att få en present som det ligger en tanke bakom. Inte vad som helst, utan en gåva som hittats för att passa just till dig. En julklapp som inte passar till någon annan. Boken du längtat efter men aldrig hittat eller spegeln som inhandladts på seconhand butiken i staden. Kanske de grönrosa handledsvärmarna som du önskade dig de första kalla kvällarna i oktober. Traditionerna föder också förväntan. Julmaten, sångerna och gemenskapen. Allt dettta får de flesta uppleva i morgon! Kärleken från de nära vännerna, släkten, ett givande och tagande. Detta är mitt liv.

Detta är inte ditt liv!

Bukarest är också isande kallt nu. Du har hittat en öppen dörr till ett fallfärdigt bostadshus. Du halvligger under en trappa i en kall trappuppgång. Dina kläder är trasiga och stulna. Vem älskar dig?

Jag tänker på dig!! I år skall det inte bli någon vanlig jul.

Alla julklappspengar skall skänkas och gå till dig!

Du är älskad av någon som finns i ett annat land!

/ Aninca C

JULÖNSKAN

Jultraditionen bjuder,

så sa´ han, gammelfar,

att änglaröster ljuder

och gammelmor är rar.

I huset råder frid.

Man tänker på sin nästa.

Det är en härlig tid,

då vi får lov att festa.

Han reste sig att skåla

och alla upp mot honom blicka,

förenades i sång och skråla´:

vi vill ha mera dricka.

Lugn, lugn, alla mina kära.

Vi har så att det räcker.

Se där, någonting att lära:

att Guds gåvor långt sig sträcker.

Han håller alltid sina ord,

att det är frid bland vänner

och fred på denna jord.

Och minns: just din törst han

     särskilt känner!

Oktobermörkret smyger in över Alingsås, det blinkar till och sällsamma ljusbilder träder fram.

I regnruggiga kvällen betalar vi för guidad tur till "lightsen".

Med stadigt tag om makens arm springer vi iväg, försöker uppsnappa "den vises ord".

Pensionspromenader och stigande ålder har avpassats till mer bekväm takt.

Kamera hade det varit helt meningslöst att ha med.

Alltnog vi klarar oss,

När vi passerar Christinae kyrka, som ligger där i magiskt ljus, hoppar vi av gruppen och smiter in i kyrkan för att avnjuta "Musik genom natten".

(Senare finner vi i broschyren "långsamma vandringar", det är naturligtvis på en så`n vi skulle ha gått)

Senare under oktober vandrar vi med våra Norrköpingsvänner runt till Alingsås belysningar och de jämför ljusupplevelserna i sin stad. De gillar ljuset i vår lilla stad. Då kvällen är kall smiter vi förbi några ljusilluminationer, men missar inte Prinsparkens roliga ljusupplevelser och trots att vi nära nog glider ner i Säveån, är skuggspelen i Nolhagaparken, på andra sidan ån imponerande.

Kabomhusets skiftande ljus kan vi bättre uppfatta denna kväll utan hög livemusik. Väveribrons skiftande, varma ljusslingor och belysta björkar framträder i skarp kontrast till de hotfulla blåskimrande mörka träden i bakgrunden.

En tredje gång promenerar jag med barnbarnet och finner mig i att hennes engagemang delas mera med 25-åriga kusinerna. Intresserat avlyssnar jag att de tre ser annorlunda saker än vad jag sett. Så knäcker de bildmysterierna från Alngsåstidningens High Lights. Men nu hittar jag bra på de mörka gatorna.

Än en gång illnjuter vi av ljuset och musiken genom natten i Christinae kyrka.

blm

Jag tvivlar när du inte svarar.

Var inte så tyst!

Håll mig inte ovetandes,

det gör så ont.

Ditt liv är inte mitt, jag tvivlar på om jag någonsin blir inviterad.

Du leker med starka känslor, jag tvivlar på att du vet vad du gör?

Det gör så ont.

Att älska gör så ont!

Annica C

Höstlöven har nyss glatt oss med sina vackra färger och har snart rasslat färdigt för i år, nu täcker de marken där jag går. Träden börjar se nakna ut och snart kommer det att knarra av kyla på marken under våra skor. De alltmer kala grenarna lovar ändå att omfamna oss. Knotiga och vackert frostiga ber de oss ha tålamod. Tålamod att låta dem få en välbehövlig vila efter att ha skänkt oss så mycket syre och ögonfröjd hela våren sommaren och hösten.

Nu behöver dess rotsystem som försörjer stam och krona sova, för att hämta ny inspiration och kraft till nästa år... 

Jag tackar inombords för i år, och önskar dem God Natt.

/ Maria.      

Förlåt, säger jag till mig själv.

Hur kunde jag göra så mot mig?

Jag var som en guppande flaskpost på havet.

Behovet av uppmärksamhet styrde mina steg.

Jag gick vilse och grät

men nu

när allt är naket

är jag redo.

Lennart Arvidsson

Tror du att jag kan bli så fin

som du om jag gör läppen min

så röd och glad som läppen din

Kanske din make tittar in

och tror, att munnen min

är munnen din

och får en kyss

som du fick nyss

av samma man

som är så grann

Tror du att du om detta sker

står bredvid oss och tittar ner

på dina skor

som av din bror

du fick i fjor

Då skulle jag om jag fick lov

gå in nån dag i din alkov

och låna dina fina skor

för jag har ingen egen bror

som kan, ge mig, så vackra skor

Med röda läppar går jag nu

omkring i lånta skor

och jag är nu din makes fru

och snart skall jag bli mor

snart får du passa vårat barn

för att du är så snäll

Det gäller att va först till kvarn

för snart så är det kväll

Lennart Arvidsson